Elektronikens historia går långt tillbaka i tiden och såg helt annorlunda ut än dagens superteknik. Rötterna går bakåt till 1600- och 1700-talet när man började med kartläggning av elektriska fenomen. De kända vetenskapsmännen Gray, Gilbert, Faraday och senare Lorentz och Maxwell lämnade alla avgörande bidrag till människans lärande om elektricitet. Ordet ”elektricitet” uppfanns av Walter Charleton.
Bagdadbatteriet
Den första gången någon skrev om det som påminde om elektricitet var när greken Thales från Miletos skrev om detta på 500-talet f.Kr. Han beskrev en attraktion mellan ämnen som bärnsten och päls skulle inträffa om man lade pälsen ovanpå bärnstenen. Vad han egentligen beskrev var statisk elektricitet. I Italien skrev Girolamo Cardano som var fysiker,”De Subtilitate”, ett unikt verk där han skiljde på elektrisk och magnetisk kraft. Men redan 300 år tidigare skapades det kända ”Bagdadbatteriet” i Irak. Detta påminde om en galvanisk cell och upptäcktes år 1938.
Elektricitetsmaskinen och gnistan
Drottning Elisabeth I hade en läkare vid namn William Gilbert som bedrev forskning inom elektricitet. Gilbert kunde visa att bland annat diamanter och harts hade samma egenskaper som bärnsten. År 1663 tillverkade Otto von Guericke den första elektricitetsmaskinen. Han upptäckte också att elektriciteten kunde föras via en linnetråd från en kropp till nästan kropp.
”Gnistan” studeras av Wall år 1700, han var förmodligen den första som såg den elektriska urladdningen i en blixt. Han följdes av flera fantastiska vetenskapsmän. Francis Hauksbee observerade att elektricitet kunde alstra ljus genom att gnida en glaskula tömd på luft. Olika kroppars möjlighet att leda elektricitet undersöktes systematiskt av flera framstående vetenskapsmän. Särskilt uppmärksammad blev upptäckten att människokroppen kunde leda elektriciteten.
Ampere upptäcks
Charles du Fays upptäckte år 1733 att det fanns två sorters elektricitet, glaselektricitet och hartselektricitet. Samma sorts laddningar stötte bort varann, och olika sorts laddningar drog till varandra. Grays och du Fays införlivades i elektronikstudier på universitetsnivå.
Sedan kom elektromagnetismen. André-Marie Ampère upptäckte den år 1796 vilket förklarade principen för elektrisk spänning och ström. Enheten ampere som används än idag döptes efter sin uppfinnare. En ny rad modernare vetenskapsmän följde efter Ampère, framförallt beskrivandet av de nya upptäckterna var viktig. Termoelektriciteten upptäcktes av Thomas Seebeck och det förhållande som uppstod mellan ström, spänning samt motstånd beskrevs av Georg Ohm. Elektriskt motstånd benämns fortfarande i ohm.
Faraday – en av de stora
Det tog ända till 1830-talets slut innan elektricitet började brukas praktiskt. En av de stora i elektronikhistorien var Michael Faraday. Han skapade den första eldrivna apparaten år 1832 och många av Faradays konstruktioner var basen för de moderna motorerna och elgeneratorerna.
Det drog dock ut på tiden innan elektriskt ljus blev en möjlighet för gemene man. Det första elverket i Sverige öppnades i Göteborg år 1884, men redan 1893 hade ett hundratal elektriska anläggningar byggts i Sverige.
Edison, Tesla och Westinghouse
Edison, Tesla och Westinghouse var tongivande. Dessa konkurrerade med sina uppfinningar något som benämns ”War of the Currents” eller ”strömkriget”. Edison menade att likström var det bästa, medan Tesla ansåg att det var växelström.
På 1940-talet började transistorer att produceras och de elektroniska kretsarna blev mer avancerade. På 1970-talet kom de integrerade kretsarna och därefter exploderade utvecklingen.
